Reflektion av intervju

Min Interljuv teknik var inte särskilt bra kände jag. Jag pratade för mycket själv och gav den interljuvade lite utrymme att svara på frågorna. Frågorna stäldes även på ett sätt som inte uppmuntrade till utveckling. På så sätt fick jag mycket ja och nej svar och inte så mycket utvecklade svar som skulle kunna hjälpa vårt projekt.
Idéer som jag än så länge haft för projektet är fåtölj som följer efter en i museumet så man kan sätta sig ner var som helst utan att behöva bära något. Man kan väl också kanske kunna åka runt i den också (Emma tyckte det var viktigt).
Annars så skulle man kunna ha en app till mobilen eller en touchplatta att hämta i receptionen som kan beroende på var man är i museumet ge förslag på intressanata saker i närheten och även hjälpa till med vart man kan gå ifall man undrar.
Mitt tredje alternativ som den interljuvade hjälpte mig med är små sändare som man kan sätta på barn för att hela tiden kunna veta var i museumet de är.

Mitt intryck av museumet var att det redan var vädigt teknik kraftigt. Det fanns touch-skärmar, hörlurar och annat tillhörande de olika utställningsföremålen.
Det gjorde mig ganska imponerad faktiskt då senast jag var på museum så känndes allt ganska otekniskt.


State-of-the-art-anlysis

Det var klart att museumet var medvetna om sin målgrupp då det fanns aktiviteter för barn samtidigt som det informerades bra om Sveriges Polis.
Den nyare tekniken bestod i första hand av pekskärmar. Dessa kunde man bland annat göra tester på för att se statestik över vad olika personer tyckte om polisen och några moralfrågor.

Det fanns även lite äldre teknik som hörlurar som man kunde lyssna på polisrelaterade monologer i om man tryckte på en knapp.
Dessa var enligt mig inte särskilt intressanta och det finns nog rum för förbättring.

Pekskärmarna var bra. De var intressanta men de fungerade inte perfekt. Det var fördröjning på komandon och en var felkalibrerad så man inte kunde använda den.

Jag tänker utvärdera min fåtölj idé då det är min favorit, även om den kanske inte är den bästa.

Något som jag alltid kännt saknas när jag är på museum är någonstans att sitta. Jag gillar att sitta ner och gärna bekvämt. Men det är jobbigt att bära med sig en museum pall.

För att en fåtölj ska kunna följa efter en så behöver den en motor och hjul. Dessutom vill man att den ska ha en karta över museumet så att den kan hitta. Om man har sändare på olika ställen i museumet som fåtöljen kan mäta avstånd till så vet den hela tiden var den är.
Dessutom så är det viktigt att den inte krockar i saker. Så speciella vägar som fåtöljen kan följa är bra. Även sensorer är bra och värmekamera så att den inte krockar i mäniskor.

Det stora problemet är att det finns trappor på museumet. Jag tänkte det kunde lösas med övervånings fåtöljer och undervåningsfåtöljer.



(I blogginläggen har jag hitils hållit ett ganska oformelt språk. Detta är då jag anser att det passar till en blogg. Så jag använder blogg-språk.)

Vidar out