Imorgon är det dags för
läseseminarium 2 i MDI-kursen. Det är därför hög tid att
reflektera över innehållet i kurslitteraturen – i synnerhet boken
Interaction Design - Beyond Human-Computer Interaction, 3rd
Edition (2011) av Preece, J.,
Rogers, R., Sharp, H. Nedan
följer mina egna tankar om
materialet.
Liksom
jag nämnde tidigare i mitt inlägg inför läseseminarium 1, så är
quick
and dirty evaluation
något som jag finner väldigt intressant, och
mitt intresse för ämnet har knappast minskat. Tillsammans
med viss usability
testing tror jag att
det är möjligt att skapa i princip vad som helst och sedan tillämpa
prototyping.
Visserligen ska vår slutliga
produkt inte vara helt fungerande, och således får kanske
användarvänlighetsdelen helt utvärderas av oss, vilket troligen
resulterar i en mindre fungerande prototyp i slutändan, men
den fältstudie
som vi har utfört bör kunna stå som en stabil bas tillsammans med
de personas,
scenarios
och pain
points som vi har
tagit fram. Möjligen kan
ramverket DECIDE
underlätta processen något, men utvecklingsstegen
känns ändå rätt så klara: iteration
är a och o. I andra projekt
kan nog även GOMS
hjälpa till, men för vårt projekt känns det som om det skulle
kunna stå i vägen för något annat, men
det ska bli intressant att prata med gruppen om eventuella
användningsområden.
Något som också märks mer och mer allteftersom projektet fortgår är den extrema vikten av kommunikation mellan alla involverade parter. Något som slog mig för inte allt så länge sedan var till exempel hur enkelt det var att arbeta fram två personas, fyra olika scenarios och en hel drös med pain points samma vecka. Det var inget som jag kanske tänkte på då, men eftersom kursboken behandlar just vikten av kommunikation – dock mest i form av strukturerade och ostrukturerade intervjuer och införskaffning av information genom andra källor – har jag börjat uppskatta den delen betydligt mer än tidigare.
Något som också märks mer och mer allteftersom projektet fortgår är den extrema vikten av kommunikation mellan alla involverade parter. Något som slog mig för inte allt så länge sedan var till exempel hur enkelt det var att arbeta fram två personas, fyra olika scenarios och en hel drös med pain points samma vecka. Det var inget som jag kanske tänkte på då, men eftersom kursboken behandlar just vikten av kommunikation – dock mest i form av strukturerade och ostrukturerade intervjuer och införskaffning av information genom andra källor – har jag börjat uppskatta den delen betydligt mer än tidigare.
Min
fråga till gruppen är som följer: hur många bör man vara inom en
utvärderingsgrupp för att
tillsammans kunna
hitta så många brister på ett så effektivt sätt som möjligt?
Peter
Jonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar