MDI – Inför läseseminarium 1

Imorgon är det dags för läseseminarium 1 i MDI-kursen. Det är därför hög tid att reflektera över innehållet i kurslitteraturen – i synnerhet boken Interaction Design - Beyond Human-Computer Interaction, 3rd Edition (2011) av Preece, J., Rogers, R., Sharp, H. Nedan följer mina egna tankar om materialet.

Först och främst vill jag belysa den vikt som kursboken lägger på planering. Planeringsfasen av ett arbete lyfts ständigt fram, och ett flertal intressanta och användbara tips och råd ges, inte minst gällande den struktur som verkar krävas för att slutligen nå målet med en tjänst eller produkt som skall utvecklas. Det är en väldig fördel att det finns bilder som visar hur tidigare utvecklare har gjort för att göra tabeller av de krav som man vill ställa på den färdiga produkten.

Vidare fastnade jag även för konceptet med iterativa cykler, där det som utvecklas ständigt genomgår ett flertal undersökningar med syfte att identifiera de styrkor och svagheter som finns. Först kändes detta tidskrävande för mig, men jag tror nu att detta är en bra metod att använda eftersom det konstant arbetsflöde samtidigt som det eliminerar stora problem som annars kan bli kvar i den slutgiltiga produkten. Av den anledningen kan man istället tjäna tid på den iterativa utvecklingen.

Något som jag också har fastnat för är det som i boken kallas för ”rapid prototyping”, och som där beskrivs som en snabb och smutsig metod att ta fram bland annat gränssnitt och utvärdera rimligheten i en produkts design. Exempel som nämns i boken är bland annat hur man kan använda pappers- och kartongbitar för att enkelt testa produktutseenden och förväntat beteende. Fördelen men detta är att det inte tar särskilt lång tid innan man kan fatta beslut samt att kostnaden för prototypen blir nästintill obefintlig, vilket är viktigt i vårt arbete i MDI-kursen eftersom vi inte har några större finansiella tillgångar att använda oss av.

Slutligen vill jag nämna ett par frågor som jag – med bakgrund av texten i kursboken – ser som intressanta att diskutera. Finns det någon annan utvecklingsmetod som inte nämns i boken som kan vara ännu bättre än den iterativa metod som jag har fastnat för? Finns det projekt där prototyper hindrar arbetsflödet, och hur kan man lösa detta?

Peter Jonsson